
Nävsjön runt
Jag behövde nya vandringskängor, några som var högre än mina Crispi Mylla, vilka är kanon på alla sätt men kanske egentligen är mer en sko än en känga, och lite.. ja, bättre än mina M90-kängor. På allt. De senare har förvisso funkat i en herrans massa år och mil men har väl egentligen aldrig varit speciellt ”bra” på något. Förmodligen mer tänkt som arbetssko än en vandringskänga. Jösses, de fyller snart 20år vid närmare eftertanke. .
Efter många om-och-men föll valet på ett par Lundhags Syncro Mid. Av alla kängor jag testade var det inga som kom i närheten av hur dessa kändes initialt, det är som de vore modellerade efter mina fötter. Hur som helst, att läsa tester, och låtsasvandra i butiker är ju en sak, hur de fungerar där de verkligen ska prestera är ju naturligtvis något helt annat. Idag testade jag kängorna på ett lite mer realistiskt sätt för första gången.
Jag lastade min pipa och 14 kilo barlast i min ryggsäck och åkte till Nävsjön för att gå etapp 35:1 på Sörmlandsleden, ”Nävsjön runt”. Det är en lugn och fin liten sväng på ungefär 8km, vilken tog mig ungefär 1 timme och tio minuter att gå idag. Det är inte på något sätt avancerad eller tung vandring men tillräckligt kuperat för att ge ett första intryck av kängorna i alla fall.

Lundhags Syncro Mid, storlek 43. I gegga.
Kängorna känns fortsatt mycket lovande, fantastiskt fint hälgrepp och de känns lätta men samtidigt väldig stabila. Jag hade ett par Urberg Mountail Trail utanpå ett par Liner (Classic) från Woolpower i kängorna, även detta är riktigt fina produkter tycker jag.
Kängorna är långt ifrån färdigtestade i och med detta och nästa test blir nog en lite längre marsch för att se om jag kan provocera fram några skavsårstendenser.

En spång någonstans i Nävsjön
Nävsjön är för övrigt väl värt ett besök, fin varierande terräng runt sjön och det finns en del att se. Det finns även flertalet vindskydd och grillplatser på strategiska ställen runt sjön.
Hur fisket är numer vet jag faktiskt inte, när jag var yngre var det känt för att vara relativt tungfiskat. Inte långt från spången ovan fick jag dock min allra första regnbåge. Den vägde 1,4kg och togs på en spinnare, jag vill minnas att det var en Black bee och jag borde varit 12-13år.

Lite is kvar på sjön.
Jag kom ut relativt sent, den sista kilometern gick jag ackompanjerad av ugglor av okänd modell i totalt beckmörker. Synnerligen trevligt och meditativt

Nävsjön runt. Skärmdump från MyTracks, Sony Xperia Z3
Blog53 11/53