Game Over

Jag kommer tyvärr inte att fullfölja utmaningen Blog53. Jag är helt enkelt inte nöjd med det jag presterat hittills och saknar motivationen att fortsätta. Det kommer fler inlägg här framöver, men inte någon regelbunden basis.

Fail.

Uppdatering!

Efter ett litet styrkepass känner jag mig inte riktigt bekväm med mitt beslut, trots att jag funderat på det ett tag. Felet jag gjort är att jag sent på kvällen varje söndag kommit på att jag borde gjort ett inlägg och sedan mer eller mindre hastat upp något. Ny strategi blir att börja fundera på veckans inlägg redan på måndagen.

Om det är okej med domaren räknar jag detta som inlägg 20/53  och återkommer med ett bättre nästa vecka!

Blog53 20/53, kanske 🙂

Gäddfiske och bigarråparfym

Det mest givande fisket är flugfiske i strömmande vatten, helst i fjällmiljö efter öring och harr. Det har genom åren varit det ”riktiga” fisket och allt annat fiske mer eller mindre substitut för detta. Dock har min inställning förändrats en smula sedan vi återvände till Sörmlandskusten, jag börjar inse att gäddfiske kan vara riktigt, riktigt roligt.

Buster Jerk, 15cm. Trist med dubbelkrok i dessa lägen. Ca 2kg.

Igår var jag ute en sväng, primärt för att testa ett nytt spö – ABU Garcia Svartzonker Signature, 8,6fot, Spinn.  Det var riktigt bra fart på fisken. Det är fortfarande kallt i vattnet, 6-8°C enligt ekolodet, och jag höll mig långt in i de grunda vikarna precis utanför oss. Jag fick 6-7 stycken på ett par timmar, dock ingen av storlek – den på bilden ovan kan nog vara den största.

Spöet var riktigt trevligt, dock finns det detaljer som jag tycker jag känns lite väl snåla för att vara ett spö i den prisklassen. Exempelvis tycker jag att rullfästet är i plastigaste laget. För att kunna ge ett mer komplett utlåtande måste jag dock fiska med det mycket mer. Stackars mej.

Vårt bigarråträd blommar

En annan synnerligen skön grej är att det snart är sommar. Den första gräsklippningen genomfördes igår och det doftade helt fantastiskt i trädgården. Någon borde göra en parfym på en blandning av nyklippt gräs, blommande biggaråträd och avgaser från en gammal Briggs & Stratton-motor.

Blog53 19/53

Honda Transalp

Jag har åkt ungefär 30mil på Transalpen nu och börjar lära känna den ganska väl. Trots att det inte på något sätt är min drömmaskin är jag riktigt nöjd med vad den levererar. Ikväll blev det en kortare tur nedåt Kvarsebo, primärt för att reka en väg till flugfiskeviken i Nävsjön.

Kortare stopp i Näverkvarn på vägen hem

Det är sånt här jag gillar mest med att åka MC, att svänga in på den där grusvägen som man inte riktigt vet hur den slutar, att utforska det där lilla strecket på kartan. Det är precis här en MC som Honda Transalp kommer till sin fulla rätt – Slingriga landsvägar, grusvägar och till och med enklare skogssvängar. Jag har tidigare haft en BMW i samma kategori (650GS) och även då jag kanske inte saknar just den så har jag verkligen saknat den typen av MC-åkning som offroad-kategorin erbjuder. Jag har puttrat runt på en Harley Davidson Sportster i ett par år nu, vilket absolut har sin charm, men med den tog turen helt sonika slut där grusvägar eller sämre vägar började, väldigt begränsande. Att åka ner i ett potthål med HDn gjorde ont i flera mil.

Min nya kompis – Honda Transalp (XL600V)

Hur gick rekognoseringen? Alldeles utmärkt.

Framme i Flugfiskeviken

Blog53 18/53

Sjösättning

En vecka fylld av mer och mindre oförutsedda fordonsrelaterade utgifter avslutas trots allt i dur.

Väddö Arrow 500, Yamaha 70hk

Vår Väddö Arrow är en riktigt stabil och bekväm bruksbåt. Jag tycker 70hk är helt perfekt till den men jag har noterat att många har mindre motorer på sina. Vår används primärt till fiske och transport av familj till öar för bad och lek. I nödfall har vi faktiskt åkt lite wakeboard efter den och visst fungerar det men det finns ju många båtar som är bättre lämpade för dylika aktiviteter. Man fiskar lätt tre i den och har vi åkt riktigt tungt utan att det känts riskabelt på något sätt. Den tar grov sjö fint men visst, den kunde varit en halvmeter längre, 5.10 är lite i underkant tycker jag men själva formatet är på det stora hela bra. Dock tror jag att detta blir sista säsongen med den, jag vill ha en lite större med kabin och övernattningsmöjligheter.

Utgifterna då. Kort. En uppsättning nya sommardäck till Hondan (CR-V), en normal service till densamme, en ny vattenpump, en ny stötdämpare samt två nya bromsbelägg. Dyrt. Båtmotorn laddade inte vilket innebar att ett nytt laddningsrelä samt en ny likriktare behövde installeras. Nämner inga summor men det kostade skjortan. I övrigt har en stor del av veckan spenderats på tomten. R älskar verkligen att vara ute på baksidan och det är ju perfekt för det gör jag med. Dessutom är det gratis. Trädgårdsmöblerna och grill(ar) är äntligen framme.

Blog53 17/53

Den gamla Husqvarnan

Jag och barnen har varit sjuka hela veckan. Någon slags eländigt jobbig hosta. Varje morgon har jag vaknat upp och varit liiite sämre, väldigt tröttsamt. Av den anledningen har det inte hänt speciellt mycket alls den här veckan. Mysigt och slitsamt i någon form av ohelig allians.

Idag kändes det dock bättre och jag bestämde mig för att ge mig på det nedblåsta trädet (a.k.a. Trädkaos 2) på baksidan.

Efter en kortare genomgång av far begick jag motorsågspremiär. Förbannat roligt kort och gott. Det gick fort att komma in i grejerna, det kändes tryggt att ha far där då han har många års erfarenhet av skogsarbete. Jag tror också farsan var rätt nöjd med att få vara lite lärare och expert.

Styckmördad sälg på en baksida i Södermanland – Husqvarna 242G

Farsans gamla motorsåg ställde dock till problemos. Förutom att den är just gammal och välanvänd har den stått still riktigt länge i garaget. Han kom inte ens ihåg när den var igång senast. Den gick dock igång bra men la av efter ett tags körning och var sedan svårstartad som tusan. Vi plockade isär eländet, vi gjorde rent förgasaren, isolerade en risig tändkabel och justerade (det felaktiga) gapet på tändstiftet. Efter att ha ställt in förgasaren (”L”,”H”,”T”) enligt den föredömliga manualen på Husqvarnas hemsida går den nu som en klocka igen. Vilken manual sen! Jag har nog aldrig sett en sådan välgjort manual, speciellt inte till ett ”verktyg”. Att sedan göra den lättillgänglig och gratis även då produkten har bra många år på nacken gör att jag blir lite småkär i Husqvarna. När farsans gamla 242 packar ihop kommer valet av märke att bli enkelt. Bra spelat Husqvarna.

Resten av träden på baksidan ligger riktigt pyrt till.

Blog53 16/53

Trädkaos

Västra Femöre

Som av en händelse besöktes Femöre även den här veckan. Idag för lite vågspaning i den kraftiga blåsten med yngsta dottern i en sele på magen.

När vi skulle åka hem hade ett träd blåst ner över den enda vägen tillbaka. Nu var det inget jätteträd som tur var, jag kunde bryta av de delar av kronan som hindrade vägen. (Kommunens jour meddelades)

Trädkaos 1

Väl hemma upptäcktes ännu ett spår av blåsvädrets härjningar. Ett av grannens träd (sälg?) hade knäckts och låg över vår bergsknalle.

Trädkaos 2

Det blev en liten sväng på Sörmlandsleden i måndags. Jag packade min nya Lundhags V12-ryggsäck med 15kg barlast och gick Stavsjörundan, 15km-sträckan. Som ren träning var det en bra tur, dock hördes E4:an hela turen vilket naturligtvis drar ner betyget på själva naturupplevelsen.

Vandrarselfie nära sjön Skiren

 

Mer om turen kan man läsa på Sörmlandsledens hemsida. Efter att ha justerat alla stroppar på ryggsäcken minst två gånger fick jag den att sitta riktigt bra, dock måste jag utvärdera den mycket mer innan jag kan lämna något trovärdigt omdöme.

Igår var jag och hämtade min nya MC i Åkers Styckebruk. Det blev ytterligare en offroad-modell – en (begagnad) Honda Transalp. Efter skakiga alla mil på HD:n kändes den som en ren dröm att köra hem genom den fantastiska Sörmländska landsbygden (väg 223).

Jag kom precis in från min första löprunda utomhus för i år. Rätt sent men det är ju så lätt att bara gå ner och springa på bandet i källaren istället. Det gick inte fort men det blev i alla fall 11km

Blog53 15/53

Påsken 2015

Första gången på länge firade vi av olika anledningar påsken själva. Avslappnat och befriande samtidigt som man saknar att ha huset fullt med människor man inte ser så ofta.

Vi har passat på att göra mindre utflykter med tjejerna. Vi försöker planera dessa så ”lagom” som möjligt för att inte riskera att förstöra deras (framför allt då den stora tjejens) intresse för att vara i naturen med de mastodontturer vi egentligen vill göra.

Västra Femöre, Oxelösund

Västra Femöre i Oxelösund är en fantastisk fin och lättillgänglig utflykt för barn med relativt korta ben. Rundslingan på 2km (?) varierar väldigt naturmässigt. Från en fin fårbetat ekbacke till fin och hög utsikt över Östersjön och horisonten. Även några intressanta lämningar från kalla kriget passeras. Detta var verkligen ett vattenhål för oss när vi bodde i Stockholm och var här endast på besök. Att sitta och vila ögonen på horisonten var balsam för själen efter veckor, ibland månader när sikten alltid var begränsad av något.

 

Mor och Dotter H, Västra Femöre, Oxelösund

En annan fin utflykt gjorde vi till Skäret strax utanför Näverkvarn, Nyköping. Alldeles lagom för en fyraåring att knata runt.

Mor och Dotter H, Skäret, Näverkvarn

Här åt vi lättare påsklunch på en klippa och stora tjejen hittade ett påskägg i skogen. Förra påsken var vi i Stendörrens naturreservat och där föddes tydligen en tradition när jag gömde ett påskägg åt henne under en gran, i år var hon helt nämligen helt säker på är just i skogen man hittar godiset.

Den eminenta Sörmlandsleden passerar för övrigt båda dessa utflyktsmål. Förhoppningsvis har jag anledning att återkomma till detta inom kort.

Blog53 14/53

Nya flugfiskeprylar

Jag har sedan urminnes tider funderat på att uppgradera min flugfiskeutrustning men det har liksom aldrig blivit av. En utförsäljning på Skeppsfourneringen i Nyköping var tydligen det som skulle visa sig krävas för att jag skulle komma till skott. (Butiken upphör och det är 50% på hela sortimentet.)

Det var relativt urplockat när jag var där i fredags. Dock behövde jag knappast kompromissa. Valet föll på (ytterligare) ett klass 5-spö på nio fot. Detta är dock fyrdelat till skillnad från mitt gamla tredelade (Kunnan) vilket naturligtvis gör det nya smidigare att ha med sig. Klassen är vald efter det som jag fiskar allra mest, finare bäcköring och harr i strömmande vatten, primärt i trakterna kring stugan nära Fjätälven i nordvästra(ste) Dalarna.

Scierra Chrome 9 fot WF5 / Vision CDC 5/6

Spöet, Scierra Chrome, känns helt fantastiskt trevligt, lätt, fint balanserat och har en fin kvalitet i alla detaljer. Tuben och fodralet som följer med har jag svårt att se ska kunna göra någon besviken. Rullen jag köpte, en Vision CDC 5/6 är bland det lättare jag hållit i, även den fint balanserad och bromsen känns riktigt trevlig. Jag är otroligt taggad inför kommande säsong nu. Självklart återkommer jag med rapport efter grejerna testats ordentligt.

Jag tror att det blir ett besök till imorgon för att uppgradera mina gamla vadarbyxor. Vet att de saluför vadare från Vision, Scierra m.fl. och förhoppningsvis finns det några vettiga kvar i bra storlek. Det känns faktiskt nästan genant att betala halva priset för dessa fina prylar.

Blog53 13/53

 

 

Nintendo Wii U

Jag har spanat på spel till PS4:an passande vår fyraåring men inte hittat något lämpligt samtidigt som det verkar finnas drivor med färgglada barnspel till Nintendo Wii U (och för all del till även till gamla Wii, vilka är kompatibla med Wii U). På lite halvimpuls beställdes av den anledningen ett Wii U förra veckan, vilket hämtades ut i fredags.

F testkör Mari Kart 8

Hittills har vi bara testat Mario Kart 8. F tycker faktiskt att det är riktigt roligt trots att det inte är det lättaste att hålla sig på vägen och att hon nästan alltid kommer sist. Hoppas att det håller i sig. Själv tycker jag att det är hur kul som helst, jag gillar handkontrollen, vilken har växt med ett par hundra procent jämför med den klassiska till NES och ser ganska fånig ut på bild. Jag var rätt skeptisk till den initialt måste jag säga.

Jag måste erkänna att det inte enkom är för dotterns skull, jag själv är rätt svag för Nintendo. Jag har väldigt fina minnen från barndomens spelande med kvarterets alla ungar inklämda framför en 24″ TV från Philips (med färg men utan fjärrkontroll), fascinerade av den fina grafiken och den ofta magiska musiken i spelen till Nintendo Entertainment System.  Det spelades bara på regniga dagar såklart, och då inte för länge, mamma vill absolut inte att vi skulle få ”fyrkantiga ögon”, hur det nu skulle gå till. Finaste TV-spelsminnena är dock från när jag och min bror spelade, det var ett bra sätt att umgås och samarbeta på. Och självklart bli ordentligt osams på när vi spelade emot varandra, speciellt när vi blev lite äldre och lillebrorsan började vinna över mig. Jag minns mig själv som betydligt mer osams än min bror hur som helst. NES-titlar som Zelda 1&2, Kid Icarus, Metroid, Super Mario 1-3, PunchOut med många fler spelades varv på varv hemma hos bröderna H. Ren och skär magi i åtta bitar.

Spelrecensioner lär följa framöver.

Blog 53 12/53

 

Nävsjön runt | Lundhags Syncro Mid

Nävsjön runt

Jag behövde nya vandringskängor, några som var högre än mina Crispi Mylla, vilka är kanon på alla sätt men kanske egentligen är mer en sko än en känga, och lite.. ja, bättre än mina M90-kängor. På allt. De senare har förvisso funkat i en herrans massa år och mil men har väl egentligen aldrig varit speciellt ”bra” på något. Förmodligen mer tänkt som arbetssko än en vandringskänga. Jösses, de fyller snart 20år vid närmare eftertanke. .

Efter många om-och-men föll valet på ett par Lundhags Syncro Mid. Av alla kängor jag testade var det inga som kom i närheten av hur dessa kändes initialt, det är som de vore modellerade efter mina fötter. Hur som helst, att läsa tester, och låtsasvandra i butiker är ju en sak, hur de fungerar där de verkligen ska prestera är ju naturligtvis något helt annat. Idag testade jag kängorna på ett lite mer realistiskt sätt för första gången.

Jag lastade min pipa och 14 kilo barlast i min ryggsäck och åkte till Nävsjön för att gå etapp 35:1 på Sörmlandsleden, ”Nävsjön runt”. Det är en lugn och fin liten sväng på ungefär 8km, vilken tog mig ungefär 1 timme och tio minuter att gå idag. Det är inte på något sätt avancerad eller tung vandring men tillräckligt kuperat för att ge ett första intryck av kängorna i alla fall.

Lundhags Syncro Mid, storlek 43. I gegga.

Kängorna känns fortsatt mycket lovande, fantastiskt fint hälgrepp och de känns lätta men samtidigt väldig stabila. Jag hade ett par Urberg Mountail Trail utanpå ett par Liner (Classic) från Woolpower i kängorna, även detta är riktigt fina produkter tycker jag.

Kängorna är långt ifrån färdigtestade i och med detta och nästa test blir nog en lite längre marsch för att se om jag kan provocera fram några skavsårstendenser.

En spång någonstans i Nävsjön

Nävsjön är för övrigt väl värt ett besök, fin varierande terräng runt sjön och det finns en del att se. Det finns även flertalet vindskydd och grillplatser på strategiska ställen runt sjön.

Hur fisket är numer vet jag faktiskt inte, när jag var yngre var det känt för att vara relativt tungfiskat. Inte långt från spången ovan fick jag dock min allra första regnbåge. Den vägde 1,4kg och togs på en spinnare, jag vill minnas att det var en Black bee och jag borde varit 12-13år.

Lite is kvar på sjön.

Jag kom ut relativt sent, den sista kilometern gick jag ackompanjerad av ugglor av okänd modell i totalt beckmörker. Synnerligen trevligt och meditativt

Nävsjön runt. Skärmdump från MyTracks, Sony Xperia Z3

Blog53 11/53